Veckans fundering: Cajsa Warg, ett rekorderligt fruntimmer

“Man tager vad man hafver” har Cajsa Warg aldrig sagt. Det läser jag i en tidning, men uttrycket lever kvar, och vara hur det vill med sanningen i det, så är det fortfarande kloka ord. För har man inte alla de konstiga kryddorna till det rekordkrångliga receptet, så får det väl bli salt och peppar som vanligt.

Ett rekorderligt fruntimmer var hon i alla fall, Cajsa Warg (född 1703, död 1769), trots hon aldrig var en bondmora som regerade över pigor och drängar och med en husbonde som inte kunde klara sig utan tuppluren efter maten , så som vi kanske tänker oss begreppet.

Hon var dotter till en rådman i Örebro och i en familj där man säkert inte behövde leva på gröt, salt sill och stuvade rovor (potatisen var ännu okänd i Sverige då) eller vad som kanske ingick i tidens husmanskost.

Hon började sitt vuxna liv som husmamsell. Så många andra yrkesmöjligheter för fruntimmer fanns väl inte heller. Så småningom hamnade hon hos de hos de förnäma bröderna Stackelberg, som det sägs aldrig hade mindre än tolv rätter till middag och där hummer och ostron och andra läckerheter inte alls var ovanliga. Där gjorde hon säkert många erfarenheter i den finare kokkonsten.

Cajsa Wargs kokbok

Cajsa Wargs kokbok( Wikipedia)

Men Cajsa Warg var rekorderlig på många andra sätt också. 1755 utgav hon sin kokbok “Hjälpreda i hushållet för unga Fruntimmer“. Den trycktes i flera olika upplagor och på bl.a. engelska och tyska språket.

Sista upplagan kom ut 1822. Säkert upphörde den för att recepten var avpassade för storhushåll där herrskap med barn och ungdomar, gäster och ett stort antal tjänstefolk alltid ingick, och därför var den inte var så aktuell längre. En färs på sex tjog kräftor till exempel – vad sägs om det! Eller småfåglar i massor att plocka, rensa och anrätta – en stor läckerhet på den tiden.

Andra seder och matvanor tog vid, och nu, i vår tid, väller en formlig kokkboksvåg, med delikatesser från hela världen, fram över oss. Men Cajsa Wargs ord – Man tager vad man hafver – lever och “vanligt folk” lyckas nog idag inte alltid följa alla fina recept utan ” får ta det de har”. Ofta är det gott nog.

“Du högst upplysta köksgudinna
som dyrkas får vid svenska bord,
ditt offer skall i köken brinna,
din tron skall bli med såser smord …

sägs någon skaldat till hennes ära en gång.

I Örebro, hennes födelsestad, finns “Cajsa Wargs hus”, ett museum i Wadköping och inrymt i en s.k. gästabudsstuga från 1600-talet.

Sina sista arbetsår tjänstgjorde Kajsa Warg hos överpostdiektören Leonard Klinckowström och vid sin död fick hon äran att gravsattes hon i Klinkomströmska gravvalvet i Klara kyrka i Stockholm.

En kollekthåv som tar kreditkort finns för den som vill besöka dörren till detta rekorderliga fruntimmers sista vilorum bland “de besuttna i samhället”.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *