Vår lycka är om vi kan fånga livslust i små skära och luftiga ting

Rubriken är ett citat från år 2011, när Mitt Nu startade, och det var det första bidrag som placerades under ämnesrubriken LIVSGNISTOR.

3140711-mfGrZPå en bild blåser två små pojkar såpbubblor och man ser deras lycka när de skimrande sköra bubblorna sprider sig i grönskan omkring dem.

Såpbubblan blir en symbol livslust och lycka.

Ballongen symboliserar också de sköra ting som rymmer livslust och glädje. Lyckan kan också vara att lära sig att ge ballongen luft.

I MittNus skattkammare, finns mer än tusen inlägg formade av ett femtiotal skribenter och i de mest skilda ämnen, som du kan söka dig till.

 

Många har skrivit om ”det lilla” i livet. Om kanske oväntade, kanske till synes obetydliga händelser och tankar, som blivit till goda minnen och tänt glädjen och livslusten.

I min fantasi ser jag dem samlade i rosa skattkistor. Och nu ska jag lyfta på locket där det står Livsgnistor och plocka fram några smakbitar ur den. Det hoppas jag ska locka dig att själv ta del av innehållet.

 

Anette Paulsson, vår första unga och datakunniga chefredaktör Gläntar på dörren till Stockholms dansmecka och upptäcker att dans ger livslust åt många. Hon träffar bland andra Brevbäraren som tillsammans med sin fru startade mogendans för seniorer och blev Dansklubbskung.

 

Ingrid Österberg, nuvarande chefredaktör och nybliven pensionär som tagit över ansvaret vill också kunna använda en del av sin ”nya” tid till resor, som ger henne livsgnistor. Det visar sig att det går bra att förena, för hon har alltid redaktionen (datorn) med sig och kan sköta arbetet med Mitt Nu var hon än är.

 

Klas Göransson, har ett yrkesliv som kardiolog bakom sig men han är också väl insatt i växternas magiska och medicinska effekter. Under rubriken I en doft av honung går han på promenad med hunden Zorro och berättar om det som blommar efter vägkanten. Och ingen kan väl sluta läsa efter inledningen:

Z och jag promenerar … det går inte fort för jag haltar och Z analyserar läget… det är inte gulmårehonung han intresserar sig för, nej, en härlig tik gick förbi i förgår natt…

Men Klas tycker att något fattas i blomsterfägringen, där borde vara massor av humlor…

En annan livsgnista: Klas illustrerar nästan alltid sina artiklar med fina akvareller.

 

Havtorn är det vackraste namn jag vet på en växt, det är Ove Anderssons rubrik på ett bidrag.

Till frukost brukar vi dricka varsitt glas havstornsjuice. Det är bra för hälsan läser jag på förpackningen och blir lyrisk på kuppen, berättar han.

Ove, som också är professionell tecknare, beskriver också sin lycka att kunna återge verkligheten men pensel och penna, i flera andra artiklar.

 

Linda W Gustafsson, som också är borgerlig vigselförrättare, berättar under rubriken Gökotta om hur hon och hennes man får livsgnistor av att gå upp tidigt för att höra göken gala. Texten finns i hennes blogg, men här pryder hon minnet med ett foto av en blomma, som den mästarinna på naturbilder som hon är.

 

Skogens läckerheter lockar Lars Ek, och så här beskriver han en dag i svampskogen:

Plötsligt står man vid ett hav av kantareller och lyckan är total. Termosen får vänta och tröttheten försvinner. Att svampen ska rensas är ingenting man tänker på då…

Och då känner han livslusten!

 

Bridge för knopp och själ, skriver Kerstin Marcusson om. Hon spelar i Örebro, som har en av de största bridgeklubbarna i Sverige med cirka 300 medlemmar och där spelarnas ålder är mellan 13 år och 90 plus.

Har man spelat kort förut är det lätt att komma igång, menar hon.

Säkert en lämplig hobby för nyblivna pensionärer.

 

En himla färd med kajak gör att varje sekund är ny när man paddlar, tycker Jan Orly. I ett sund passerar han ett par i 80-årsåldern och fängslas av hur de finner sin livslust.

Mannen står naken på badstegen medan hon ömt bevakar sin gubbe, skriver han. På återvägen ser han samma man sitta ute på en köksstol och bli klippt av sin ängel.

När Jan inte paddlar spelar han helst golf, ett intresse som ger honom och många andra seniorer både god kondition och livslust.

 

Tänk att en pytteliten procent av alla EU-pengar går till något så roligt är inledningen när Margareta Höök berättar om när hon år 2011 åkte till Polen på ”Gruntvig workshop – Dancing with memories” tillsammans med människor från många olika länder i Europa.

I programmet Long Life Learning fick hon nya kunskaper om EU men också om dansens historia. Och full av livslust får hon dansa …

 

Den stora festen när Gymnastik och Idrottshögskolan GHI fyllde 200 år var en stor gala i Stockholms Stadshus där Anne-Marie Briandt Östman var närvarande. I GHI är hade hon fått sin utbildning till sjukgymnast.

På festen var hon iförd sitt livs finaste festklänning, som fick fräschas upp efter att länge ha legat i barnbarnens utklädningslåda. Och som kavaljer hade hon sin ungdomsförälskelse, som på den tiden också var hennes kamrat i konstrytteri.

 

Vänner som ses efter sjuttio år är berättelsen från tiden när Inger Göransson och jag fann varandra som ”nya släktingar” för 25 år sedan. Vi började släktforska och vi gav ut boken “Fyra kvinnor – Två sekler“.

På en släktträff möttes Ingers moster Elsa och min faster Karin, två rultiga tanter över 80 år med stela kroppar och klara hjärnor. Två hedersgäster som varit mycket goda vänner i ungdomen men inte träffats sedan dess. De var nästan avståndstagande mot varandra först men förenades snart i glada minnen, som de inte alltid tyckte vi skulle höra. Vad pratar ni om? frågade kusin Eva sin mamma.

Barn ska lära sig att inte vara så frågvisa, svarade moster Elsa sin 60-åriga dotter.

 

Till sist i denna kavalkad av skiftande Livsgnistor med mottot Livskvalitet ett bidrag av MittNu´s egen lyriker Margareta Bolin-Carlsson, som också har sin egen avdelning av bidrag i Skattkammaren.

Numera finner hon en stor livsglädje i sin trädgård och sin katt, men i sin ungdom bodde hon länge i Paris och här ett citat ur hennes bidrag med citat från den tiden och under rubriken Festen.


Jag var på väg hem på Rue de Verneuil
till mitt vindsrum, pank och frusen
en kulen höstkväll
när cafévärden på hörnet ropade:
Mademoiselle, kom in! Vi har fest!

Musiken och dansen skapade gemenskap
och gav mig nya vänner i kvarteret.
Den stora festen blev ett skimrande ungdomsminne
från Paris på 50-talet.

 

Många andra bidrag finns att läsa i Skattkistan med etiketten Livsgnistor. Men där finns plats för många flera!

Har du själv upplevt Livsgnistor i livet, kanske sköra som ballonger och såpbubblor, så ta kontakt med Mitt Nu och skriv om dem.

 

Alla bidrag är välkomna!