Börjar vi bli för många, vi gamlingar?

Jag läste just att mammografi nu ska bli gratis för kvinnor mellan 40 och 74 år. Bra naturligtvis, men sedan då?

Själv hade jag en jämnårig vän som för ett par år sedan dog i en hastigt utvecklad cancer. Hon var 89 år. Vi hade ett samtal om våra krämpor men mera om våra barnbarnsbarn en dag på sensommaren. Ett positivt samtal, och just den gången var hon så glad för att hennes opererade höft fungerade så bra.

Fem veckor senare ringde hennes dotter. ”Mamma är död!”  Död i bröstcancer!

När jag nu, ganska upprörd vid minnet av min döda vän, googlar om bröstcancer hos äldre, läser jag genast att den största risken för att drabbas är 60 år, men också att den ökar med stigande ålder.

I en artikel i Läkartidningen kan jag läsa att kvinnor över 80 år har högre dödlighet i bröstcancer, men att de får mindre kraftfull behandling även om de för övrigt är tämligen friska.

Helt säkert leder en tidsbegränsning, som den här, till att man som åldring tror sig leva i en säkerhetszon och att man då blir mindre observant på varningstecken som kanske kan finnas.

Att forskningen om sjukdomar hos äldre är beklämmande låg, fick jag också klart för mig, när jag fortsatte min läsning.

Jag vet att frågan i rubriken är tillspetsad, men jag kan ändå inte låta bli att ställa den:

 

Börjar vi blir för många nu, vi gamlingar? Vi ska ju ändå snart dö.