En döddansares visor

Sannerligen en sorglig rubrik i väntan på julen, tycker du kanske. 

Nils Ferlin, ja, de flesta vet nog att det att det är honom jag citerar och att det var så han presenterade sig när han debuterade som skald. En ordkonstnär med oväntade och snillrika rim  som gjorde att han ofta blev sedd som en lustigkurre. Kanske var han det också ibland. Men livet for hårt fram med honom och i hans diktning, även i de lustiga visorna, finns alltid stråk av ironi, sorg och smärta.

Men att jag nu mötte Nils Ferlin mitt i denna mörka decembermånad var en mycket  glad händelse. För mitt i Facebooks blandade utbud, där jag har fått flera  goda “pratkamrater” det senaste året, fick jag en uppmaning att citera just Ferlin i en serie inlägg. Detta var något var verkligen inte väntade mig.

Där satt han, Ruben, mitt sjuåriga barnbarnsbarn och läste Ferlin, för att, som hans mamma förklarade, Nils Ferlin finns ju i våra gener.. Men aldrig hade jag väl trott att han fanns där i min fjärde generation. Och hans leende, när han förstod att “mitt tak är en annans golv”, som  i all sin enkelhet är en god visdom, det gjorde mig extra glad:

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

BB en döddansares visor från FacebookI mitt eget liv har Nils Ferlin funnits med länge. På min 20-årsdag år 1942 fick jag den här boken i present av en god vän och sedan har den följt mig genom livet. (i 73 år!) Man får förstå att det satt sina spår både hon boken och hos ägarinnan.

Boken är Nils Ferlins debutsamling och gavs ut 1920, och i den allra första dikten där “Drömmare, dåre” låter han oss verkligen förstå att det är en “döddansare” bakom bokens titel.

Ser du dessa vissna löv,
vissna löv i vinden –
så är jag ett visset löv,
visset löv i vinden –
Döden skall mej fatta
i sin gamla kratta –

BB Pappa från FacebookDen dikt som alltid fängslat mig mest i Nils Ferlins poesi har titeln “Gick jag allena…” hämtad ur samlingen “Kejsarens papegoja och som hör  till de mera positiva. Från början läste jag den med glädje, nu med alltmer av det vemod som den också rymmer.

Men gick jag allena i många de mil
dit oron kallade jag mej
förglömde jag då dessa många de mil
för en halv fjärdingsväg med dej?
Det gjorde jag ej – blir mitt klumpiga svar,
nej, faktiskt det gjorde jag ej.
Men en vackrare väg jag ej vandrat har
än en halv fjärdingsväg med dej.

Men vi får väl inte alldeles glömma bort julen i denna kavalkad av Ferlin-citat i årets sista månad. Och i samlingen “En gammal cylinderhatt” hittar jag en dikt med just titeln “Guds födelsedag”,  som lika gärna kunde vara skriven idag.

Bockar och pepparkakor.
Bockar och pepparkakor.
Så firar vi Guds födelsedag
med bordlöpare av beprövat slag:
bockar och pepparkakor.
Pepparkakor och grisar små
(och betlehemsstjärna i fönstervrå).
Allting lyser i gult och rött,
allt är så innerligt rart och sött.
I allan tid kan man lita
på denna helgrekvisita.

Och ännu vassare hör vi Nils Ferlins ironi i dikten “Julafton” i samma samling.

En jordisk familj i ett jordiskt hus,
under lumalampans  mysterieljus.
Där rökskyar ringla lätta
de bänka sej tungt tillrätta.

De bänka sej tungt vid bord och spis
vid mumma och lutfisk, rotmos och gris.
På fädrens vis
de äta sej stadigt mätta,
ljuvligt och gruvligt mätta.

Allt sker till den nyfödde frälsarens pris
varom änglar i plast berätta.

Men nu, innan jag själv plockar undan adventljusstaken med de nästan nerbrunna ljusen och äntligen gör allvar av föresatsen att putsa mina vackra ljusstakar, som en gång var min farmors, ska jag allra sist citera två verser ur en dikt, som jag hittills bara bläddrat förbi.
Det känns märkligt att jag upptäckte dem just nu, för det känns s0m vore de skrivna av skalden och rimsmidaren Nils Ferlin  som en god och positiv julhälsning just till läsarna av Seniormagasinet Mitt Nu:

BB FlöjterHan påstår den gamle kinesen
att vägen från femtio år
nog är den  allra bästa
som människan någonsin går.

Bakom är den bråkiga lustans
och sen kommer krämpornas tid
och nu kan man lyssna till flöjter
och vandra på jorden i frid.