I parken utanför min lägenhet täcker snön fortfarande varje kvadratdecimeter, men när jag tog min promenad på förmiddagen var alla trottoarer och övergångsställen fria från is. När jag kom hem och öppnade fönstren till den lilla täppa jag har, så lyste ett blad, alldeles klargrönt, från den övervintrande murgrönan mot mig i solen. Det var vår i luften och jag blev så glad.

Jag tycker så mycket om murgröna., den är så vacker, så envis och så tålmodig. Nu var det bara ett enda blad som gladde mig, men till sommaren ser den ut så här.

I Italien har murgrönan, som heter edera på det språket, sitt eget ordspråk: Che mi attacca muoio. Fritt översatt: Där jag fäster mig dör jag.  Det är då ett tecken på trofasthet, och på flera platser  sätter många en kvist murgröna i presentbuketten.

Första gången jag mötte det ordspråket och den seden var när jag fick en bukett rosor och en liten kvist edera  av min vän Laura på Sicilien.

Nu är Laura borta, men det vackra minnet finns kvar.