Om du letar dig fram till bilden av  blixten över den blå himlen på MittNu´s startsida så berättar Ingrid, vår chefredaktör, hur hon nu hittat vägen till en ny teknik. Tekniken gör att det i framtiden kommer att finnas mera poddar och radio på MittNu. Ingrids inlägg heter “Digitalisera dina kasettband”.

Ett av mina radioprogram från 1980, Superblixtar och Vinteråska,  har fått bli “försökskanin” för den nya tekniken. Här kan du lyssna på programmet, LÄNK.

Dagens blogg om en kväll i sjörövarborgen hör ihop med tiden när programmet spelades in. Så här berättar min dagbok  från den 16 oktober 1980:

Siluetten av Castello Barbarossa

Siluetten av Castello Barbarossa

Det är mörkt när vi stänger dörren till vår lägenhet,  och när vi   lämnar de lummiga terrasserna i San Micheles trädgård anar vi den tunga siluetten av Castello Barbarossa högt över oss. Det är dit vi är på väg.

La Luna, månen, vänder lite avogt ryggen till för hon är i ny och lyser kallt över klippstupen. Men uppe i borgen lyser det välkomnande från ett fönster i de grå stenmassorna och ficklamporna visar oss stigen mellan de taggiga  buskarna och förbi “farliga kurvan”, som sannerligen tangerar evigheten för den oförsiktige.

När vi rastar i en annan kurva, för att hjärta och andning ska få komma tillbaka i normal takt, kan vi glädjas åt Neapelkustens ljusglitter på andra sidan golfen.

En liten försynt vindil kommer svepande över macchian med förföriska dofter av grillad salsiccia, Capris förödande goda fläskkorv kryddad med kummin, som vi vet står på kvällens meny.

Däruppe i den gamla sjörövarborgen väntar “åskprofessorn” och intendenten med fruar på oss. Brasan flammar och ljuslågor fladdrar och bordet står dukat med korv, tomater och paprika, bröd, ost, druvor och vin. Vi låter oss väl smaka av alla läckerheterna medan samtalet slingrar i mjuka spiraler utan konversationens fraser.

Inga spöken lurar i hörnen, fast de tjocka väggarna säkert har mycket att berätta från Riddar Rödskäggs tid och fram till våra dagar, där ornitologerna nu har sin arbetsplats höst och vår.

Men visst är det spännande när vi hör om andra kvällar då åskan skallrar och professore Fulmie, som städerskan på San Michele kallar honom, är där och studerar superblixtarnas hemligheter. Lite pirrar det väl  också i den fege att kanske vara med … någon gång…
“Ja visst. Kom med du bara…”
och jag tackar ja… Stärkt av den fina samvaron, men också mot bättre vetande.

Två dagar senare återvände vi till fosterlandet där superblixtar är sällsynta och sjörövarborgar obefintliga.

 


.