Våren  är kall – javisst!

Familjens årliga vårväg var för blöt för barnvagnar och rullator.

 Dit solen nådde kunde vi fick  i alla fall se blåsippor, vitsippor och en och annan vårlök efter en mera lättvandrad väg vid Säby gård och traditionen  kunde upprätthållas.

 Isabelle, 1 år, tränade terränggående  utan gnäll trots all trillande. Glade Knut, halvåret, såg mest förvånad ut när kusin Ruben, 4 år, och storasyster Olivia, 3 år släppte loss allt sitt spring i benen.
Bullarna var lika stora och lika goda som varje år och vem brydde sig om att vinden var kall. Ingen!

Ännu mindre brydde vi oss om väderleksrapportens trista kallprat, för de två dagar som följde var väntans tider.

Igår, den 29 april fick vi veta att en ny liten knopp slagit ut på familjeträdet.
Marcus, 5 år, har fått  en lillebror.

Som stolt mormors-farmorssmor räknar jag därmed in mitt sjunde barnbarnsbarn och Karina, äldst i skaran, har fått en kusin.

När jag skriver det här, tittar solen fram ur mörka moln.
Visst är livet märkligt!