Det är dags för morgonkaffe och dagens tidning. Regnet smattrar på biltaken utanför mitt köksfönster, när jag dukar brickan på min lilla rollator och går in i vardagsrummet.

 “Regn, regn, regn, var ska vi få hägn” undrade trollen Plurr och Murr i den gamla barnvisan. Regn, regn, regn har det varit här också i dagarna tre. Då kan man ju inte bli annat än glad när man drar upp persiennerna…

…för granen är rest och tänd i “min” park, och precis den här utsikten har jag från fåtöljen i min läshörna.  TV-nyheterna och tidningen blir ointressanta. Snart släcks den, men när kvällsmörkret kommer, ska den tändas igen och sedan lysa oss genom vintern.

 Jag blir glad när jag tänker på att vi nalkas advent.

Advent får mig också att tänka på en gåta om fågel Vinglös. Jag vet inte om någon gissar gåtor numera, men så här är den i alla fall:
Där flög fågel Vinglös,
satte sig på trädet Lövlös.
Då kom jungfru Munlös
kysste fågel Vinglös
och åt upp den.  

Svaret på gåtan kommer i nästa blogg, och då ska jag också berätta mera om varför jag tänker på gåtor just i advent.