En heldag med två dotterdöttrar var en av mina 90-årspresenter. Biobesök och middag på restaurang stod på programmet och i lördags fick jag min gåva.

Eftersom ingen av oss är någon trägen biobesökare, så var det inte så lätt att välja film. Men L hade hört något om EN OVÄNTAD VÄNSKAP. “Årets feel-good snackis” och “Frankrikes  största internationella succé någonsin” stod det i annonsen, och även om vi alla tre visste att fina recensioner ofta kan bedra, så fick det bli den. 

Något nattsudd fick det däremot inte bli, eftersom en ena av mina värdinnor är mitt i ett havandeskap med stort sömnbehov och den andra  är mitt i studiestressen, så begav vi oss redan tidigt på eftermiddagen till det stora filmpalatset, köpte den jättepack med popcorn, som tydligen är ett måste vid nutidens biobesök, (inga prasslande kolapapper som i min ungdom). Vi duckade en stund för reklamens våldsamt höga musik och jättestora bilder men vande oss snart och njöt av de bekväma fåtöljerna med god “utsikt”. 

Så började då filmen EN OVÄNTAD VÄNSKAP den blev för oss alla tre EN OVÄNTAD UPPLEVELSE. Den sägs vara baserad på en sann historia, men jag tänker inte göra minsta försök att berätta vad det handlade om.

 Jag vill bara säga: Gör ett biobesök och se den! Det är den verkligen värd!

“Årets roligaste film” såg jag idag att någon kallat den, men ingen av oss tre kände det riktigt så. 
    Nog skrattade vi mycket och ofta , men bakom varje skratt gömde sig ett stort vemod.
     Bakom hela händelseförloppet, med ibland nästan vansinniga vändningar, fanns hela tiden ett budskap om medmänsklighet.

En lustig och oväntad episod för oss som biobesökare hann vi också vara med om. Innan filmen rullade igång, kom en dam in och berättade att det blivit något fel med luftkonditioneringen och varnade för att det  skulle kunna bli påfrestande varmt i salongen. Och visst blev det varmt, alldeles för varmt, men inte outhärdligt.
     Efteråt fick alla ställa sig i kö och få nya biljetter som en belöning för att vi härdat ut. 
     Det måste väl vara sådant som kallas kundservice!

     Belåtna med det lyckade biobesöket och med våra nya biljetter gick så jag och mina omtänksamma dotterdöttrar till  “La dolce vita” och åt pasta och vitello med ljuvliga såser och ägnade oss åt vårt eget feel-good snackis. 

 Och kvällen blev trots alla kloka föresatser ganska sen.