För mig är det sommarens första lördagsmiddag.

Till bords sitter också mina döttrar K och I och mina svärsöner M och J. Vi har valt att sitta inomhus, för kvällen har blivit sen. Bordet är dukat i den stuga som blivit navet i min stora familjs sommarparadis.

BB Wedudden

Samtalet gick bakåt i tiden och cirklade kring tiden för laga skifte.

På vår ö fastställdes gränserna mellan byarna Stora Askö, Flatvarp och Ytterby år 1789. Gårdar flyttades och människor omflyttades. På den mark som brukades av min farfar och farmor, Anders Petter Andersson och Clara Carlsdotter, låg Wedudden, som då var en viktig lastageplats för bland annat massaved.  

På Wedudden skrevs 1846 kontrakt på att en stuga skulle få uppföras på vad som kallas ofri grund, och ur det kontraktet är rubriken hämtad:

För min och min hustrus lifstid förbehålles en plan på Wedudden för uppförande av ett bostadshus jemte wedbrand. Detta emot erläggande af 8 Skilling Banco…

Samma år var stugan, cirka 40 kvm, klar och det är i den stugan vi sitter. Där bodde först byggaren Olaus Andersson med familj, men på 1870-talet flyttade arbetaren Carl Magnus Edström med hustru och två barn in.

Stugan tillhör nu, sedan 40 år tillbaka  K och M, och det är vid deras bord vi sitter.  Kvadratmetrarna har blivit det dubbla och i tillbyggnaden finns nu tre sovrum, dusch och toalett. Intill matplatsen på den soliga altanen finns finns ett utekök med elektrisk platta och ugn. Runt om mellan berghällarna prunkar Ks blomsterrabatter och de första jordgubbarna har börjat mogna. Inne i det lilla köket finns en ofta använd järnspis. Kanske Carl Magnus hustru Clara Larsdotter lagade maten över öppen eld, men det vet vi ingenting om.

BB Wedudden 2Vi är ovanligt få vid matbordet denna lördagskväll 2016, för mina barnbarn med familjer har ännu inte sina sommarplaneringar klara. Ingen av dem finns ännu i de stugor som genom decennierna vuxit upp kring navet/stugan där vi sitter.

Det är ingen ”riktig” skärgårdsmiddag vi äter.

K och M rodde ut för att ”dra strömming” men kom hem tomhänta, och flundrorna får vi nog som vanligt vänta på till efter midsommar.

Så det blev golfarna som fick rädda situationen hos ”ICA Kusten” och det blev fisksoppa med köpt lax, musslor och många delikata grönsaker. Till efterrätt grillade ananasklyftor smaksatta med balsamvinäger.

Men bordet vi sitter vid är stort med utdragbara skivor. Där skulle lätt ordnas plats för gäster, och vi låter fantasin ta del i samtalet.

Tänk om vi skulle bjuda in Carl Magnus och hans Clara och barnen Carl Anton och Gerda Cecilia att äta med oss…

Vår sena middag skulle förstås vara en sen aftonvard för dem och barnen hade väl troligen somnat… Var de nu hade plats för sina bäddar…

Hur som helst, då skulle barnen i alla fall få dela samma behagliga känsla, som både jag, mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn vid olika tillfällen har upplevt. – att ligga i skymundan eller kanske under bordet, och halvsovande lyssna på de vuxnas prat.

Men vad skulle våra gäster tycka om vår mat…

Undrade de vad TVn i hörnet var för mysko apparat…

På bordet stod tända levande ljus, och det var väl välbekant för dem, men varifrån kom skenet från lampan i kökstaket…

Och den där svarta fyrkanten som låg på bordshörnet … plötsligt ringde det i den och J började prata med den utan att man hörde att han fick något svar…

Ja, säkert var Carl Magnus och Clara fyllda av frågor om människorna som hade flyttat in i deras hus.

Och många var också mina mina funderingar över tider som varit här på Vedudden, när jag krånglade mig hem på den knaggliga stigen med min rullator.  Hem till den stuga som blev den första som byggdes kring ”navet” i vårt sommarparadis.

Om den stugan ska jag berätta mera nästa vecka.