I går (den 6 febr.) startade en  ny TV-serie i program 2: Fråga kultureliten.
En programledare i hellång elegans och deltagarna högtidligt uppradade på stolar. “…dessa utvalda få, lite mera bildade och utbildade än vanligt folk…” (citat ur DN). “Titlar är överflödiga, detta är kända ansikten…”  (ett annat citat).

Allt talade om “finkultur” och “något jag ändå inte förstår“. Och så tiden: Klockan 22,15. Det var nog många som bytte kanal, om de inte redan hade somnat.
Tyvärr!
TV kan verkligen skrämma bort sina tittare ibland.

Själv är jag en obotlig nattuggla, så mig passade tiden bra. Och  som så många andra mindre snillrika, som kommer ihåg programmet Fråga Lund,minns jag det som både roligt och lärorikt, så såg jag fram mot kvällen. Och jag tyckte verkligen det var ett bra program.  En del frågor verkade visserligen lite naivt påhittade, men det var kanske som någon slags mjukstart.

Det mest positiva var  hur detta utvalda fåtal  talade till tittarna. Där fanns ingenting av det svammel av ord som är så vanliga , när de mest djupsinniga fajtas på kultursidorna.  Dessa “de mera bildade än vanligt folk“, talade helt enkelt som vanligt folk.

Vilka var då dessa kända ansikten?
Ja, för mig var Sven-David Sandström okänd, trots att, enligt vad jag inhämtat på nätet, “ingen har som han präglat det nutida svenska musiklivet”, likså Daniel Birnbaum, som är  chef på moderna museet.  Jessika Gedin kände jag igen från Babel och många andra program, och Anneli Alhanko, den berömda ballerinan, är väl känd av de flesta. Professor Lars Gustafsson, som har en diger litterär meritlista, visste jag lite mera om. Det är en  herre i mogen ålder, född 1936, som är kvick i repliken och som i det här programmet här fungerade lite som klassens clown. Han var aktuell redan på den tiden jag frilansade som flitigast på radion och ibland  fick delta i olika kurser  och sammankomster, där ibland en och annan “kändis” också fanns med. Skam till sägandes har jag nog bara läst en av hans otaliga böcker, men jag minns honom som både djup och underhållande.

Nu är inte meningen med denna blogg att recensera deltagarna i detalj, och nästa vecka är det andra lärda och berömda som ska besvara frågorna. Men jag tycker att Fråga kultureliten var ett ljus i programutbudet, och hoppas att det även i fortsättningen blir lika förståeligt  för så kallat vanligt folk.

Jag tycker helt enkelt att det är en programidé som är värd att uppmuntras.