För en tid sedan gick ett program i en av TV:s reklamkanaler som, om jag minns rätt, hette “Sveriges fulaste hem”. Jag tyckte det var ett hjärtlöst program, även om jag förstår att de som bodde där hade givit sitt tillstånd.  
    Det var i alla fall två designers som hade till uppgift att göra det fula fint. Ut åkte volanggardiner, som säkert satts upp med både möda och glädje, virkade dukar, tavlor med solnedgångar, porslinshundar och pytsar som det kanske stod Minne från Mallorca, Nordkap eller Thailand på. 
    Men vad är det som säger att inte en sak av det slag, som finns att köpa i turistvärldens alla prylbodar, inte kan väcka goda minnen av upplevelser och platser hos många? 
   Själv har jag t.ex. ett vitrinskåp i vardagsrummet som jag gärna skulle ge en mera undanskymd plats, för jag tycker inte det passar särskilt bra där. Men bor man i en tvårummare, så är inte möjligheterna till ommöblering så stora. 
   Men sakerna som står i vitrinskåpet då? 
   Jo, många är,  i mina ögon,  mycket vackra. Andra är det inte. Men det finns inte en sak där som inte påminner om en person eller en plats, som betytt något positivt för mig eller som inte associerar till spännande eller glada upplevelser. 
   Så vitrinskåpet med sitt blandade innehåll får stå kvar där det står. 
   Men det är klart, har man levt ett långt liv, så kan man inte ha kvar alla sina minnessaker i hemmet. Till exempel alla teckningar av huvudfotingar, av felstavade gratulationskort och halsband av pastafjärilar, som man fått av barn i flera generationer. Man måste ju ha tallrikar, glas och bestick i skåp och lådor också. 
   Familjeporträtt ser också många som lite löjliga och skrytsamma, och visst finns det risk att de ibland hotar att översvämma hyllor och byråer…   
   …men varje gång jag öppnar dörren till mitt hem och möter bilderna av de fyra allra yngsta i min familj på chiffonjen i hallen, så blir jag så glad.

   Tänk vad du vill, om du ser en vägg som kanske nästan är tapetserad  med foton av studenter, brudpar och nydöpta babybarn eller möbler överfyllda med, som du tycker, fula prylar. Men ditt förakt förtjänar de inte. 

   Gläds åt dina egna minnen istället!