Om mina funderingar kan vara något för andra att fundera över, det kan ju vara värt en fundering nu när Mitt Nu har lagt in den där rubriken i veckoplaneringen. Jag har i alla fall åtagit mig att varje onsdag bidra med en text där på maximum 500 ord.

Närmast är det väl tänkt som en motsvarighet till tidningarnas insändarsidor, som verkligen handlar om det mesta och som kan både roa och oroa. Idag skriver t.ex. ”Arvid 79” i min lokaltidning och förfasar sig över hur alla numera måste förstärka både sitt positiva och negativa prat med svordomar. När man läser det nickar man antingen medhåll  eller avståndstagande och man börjar själv fundera över det. Nästan alla säger ju annars att saker är förskräckligt vackra eller förfärligt intressanta, och det är väl mindre stötande förstås, men ändå mindre väl valda ord.

På onsdagar är det alltså jag som ska skriva om vad  jag ofta eller just nu funderar över. Men veckan har flera dagar och vår redaktör ser gärna att flera ger uttryck för sina funderingar. Tycker du att  du bara har material eller tid med en månadsfundering, så går det säkert bra det också.

Men maximalt 500 ord… Är inte det snålt tilltaget? För att du ska få en uppfattning om det, så har jag just skrivit 216 ord, och första inlägget i serien var på blygsamma 294 ord. Så på 500 ord hinner man fundera mycket. Skulle du vilja skriva längre och kanske gå djupare in i ämnet, så varför inter skriva en artikel. Vilken form du än väljer, så är nya bidrag alltid välkomna.

Är det något mycket intressant eller mycket roligt man skriver om blir man ofta mångordig. Alltför mångordigt. Och texten vinner ofta på att strykas ner. Jag tror det är ett problem som många yrkesskrivare tampas med. När jag först klev in i yrkeslivet som journalist var det bland det viktigaste som min mentor lärde mig. Det var faktiskt Astrid Lindgrens bror Gunnar Eriksson, som var min läromästare. Det var flera år innan hon blev känd och berömd. Han var  också författare men hörde också till dem som hade ansvaret för Vimmerby Tidning, där jag hade min första anställning.

För att återgå till  Veckans fundering, så kan det alltså också som en god träning i att fatta sig lite kortare. Och så finns det en form av bidrag, som gärna får vara ännu kortare, men som tyvärr är mycket tunnsådda i Mitt Nus spalter och det är kommentarer.

Alla skrivare skulle bli hjärteglada över några rader om vad du tycker om våra tankar och om våra alster.

Ros? Ja, tack!
Ris? Ja, det kanske svider lite, men det kan vara välbehövligt, men kritik måste man lära sig att ta.

Kanske är det väntan på att kommentaren införs som skrämmer. Men en viss kontroll av det skrivna ordet ingår i utgivningsprocessen av ett magasin som Mitt Nu.  Det dröjer sällan mer än någon dag så finns det där.

Så ge oss en kommentar ibland, det är kontentan idag av exakt 500 ord.