Min fredagsmiddag kändes riktigt festlig trots ensamheten. Jag var innerligt trött på mina vita tallrikar som hängt med i decennier och köpte i torsdags fyra nya gröna tallrikar och assietter.
Men vid nitti plus… Det var väl ändå inte nödvändigt…
Ja, jag vet att många tycker så, och naturligtvis var det inte alls av  behovet påkallat. Men som det sägs i alla kockprogram  som TV fägnar oss med, så äter man också med ögonen.

Maten ja, den har sin särskilda lilla historia.

Precis som åren så ökar behovet av hemhjälp fortare än man kan förstå, och vid sidan om assistans med städning, strykning o.d. så har jag nu “lyxat till det” med matleverans två dagar i veckan.
Jag tänkte länge,  det ska erkännas, men jag var så ruskigt trött på de halvfabrikat och de frysta rätterna som finns i alla butiker, och som jag köpte när  matlagningsorken sinade. Vackra kartonger med allehanda rätter, där allt kött är färs och all färs smakar lika. Och mest längtade jag efter fisk.

Min Hemtjänst erbjöd två möjligheter, en med två dagars leverans och det skrämde mig.
Den andra med Dagens rätt från en lunchrestaurang i stan.
Jag valde den sistnämnda sedan jag testat deras matsedel och beställt stekt strömming. Jag fick den aptitligt förpackad med  fräsch sallad och bröd som tillbehör.   Nu har jag ätit deras mat två gånger i veckan en hel månad och alltid fått god husmanskost och ibland lite smålyxiga rätter som på bilden ovan: Fiskgratäng med saffranssås och rostad tomat. Allt till det humana priset av 60 kr.

Jag försäkrar, jag tyckte gratängen var värd att serveras på min nya gröna tallrik.

Nu ska jag be någon hjälpsam person att flytta mina vita tallrikar till en hylla som jag inte når, så jag får plats med mina “onödiga” nyförvärv.