bb koltrastDe har bråttom nu, herr Koltrast och hans maka. Ett tunt snötäcke efter några dagar av go vårvärme avskräcker dem inte. De hoppar omkring i min lilla täppa och plockar flitigt bland de bruna löven. Han så grann med sin blanka fjäderdräkt, hon mera diskret i gråbrunt mest. En elegant herre och hans underdåniga hemmafru? Neej, jag tror ändå inte det, för de verkar lika flitiga. Säkert är de i färd med att ordna sitt bo i hörnet av uteplatsen, framför häcken och gömt bland andra vintergröna växter.

Jag blir så glad när jag ser att  de kommit tillbaka.
Jag vågade knappast tro det, för förra året blev deras bo spolierat av okunskap och oförsiktighet.

För mig var koltrastar då  vackra fåglar med en stor repertoar av  toner för oss att njuta av i sommarlandet. Den stora eken, som ståtar bland enar och martallar, var deras favoritestrad.
Nu vet jag bättre. Nu vet jag, tack vare Google, att koltrasten  söker sig allt närmare tätorter och gärna bygger sina bon i städernas parker.

Förra året,  när täppan låg så fin och nykrattad och väntade på den riktiga våren, fick jag plötsligt se vad oförsiktighet och okunskap kan leda till. För där, i spåren efter krattan, låg en lång rad med spröda blå bitar av äggskal.

Koltrastens bo var raserat. Inga nya koltrastbarn skulle krypa fram ur de vackra äggen.
Förstår ni nu varför jag blev så glad idag, när jag såg att herr Koltrast och hans maka kommit tillbaka och börjat sina vårbestyr.

Och ett är säkerti vår får deras utvalda hörn bland vintergröna växter förbli okrattat tills ungarna lärt sig flyga.