Många tycker kanske att jag tangerar Lyxfällan om jag säger att jag just nu är ägare till tre rollatorer. Jag själv och de som står mig nära tycker däremot att det är alldeles utmärkt att Vilgot, (“vill gott”) som jag  kallar den tredje, kom i min ägo. Inspirationen till namnet fick jag förresten av min bloggarkompis Inger.

Det hela började med en käpp efter ett fall för cirka 12 år sedan och då skrev jag ungefär så här i en artikel under rubriken “Hälsa och motion” på den här sidan: Inte mycket att göra åt när man passerat bäst-före-datum, sa doktorn som var ryggspecialist. Han använde inte de orden, men jag fattade vad han menade.
    Visst kunde jag gå, men bara femtio till hundra meter, sedan låste sig ryggen och det gjorde ont, mycket ont. De femtio metrarna krympte till mindre än tjugufem och den första rollatorn blev min.
Den är ganska tung och tar stor plats, men den är trygg och stadig och gör att jag kan gå långa promenader och att jag kan sköta mina inköp själv.

En liten lätt inomhusrollator köpte jag för ett par år sedan och den är mitt stöd särskilt på morgonen innan kroppen hunnit “vakna” och balansen är som sämst.

Och sedan början på sommaren är alltså trean Vilgot min.  Den är väldigt lätt och den kräver inte mycket utrymme, men ger mig ändå ett tillräckligt stöd och hittills har jag haft mycket glädje av den.

De två sistnämnda får man inte gratis hos hjälpmedelscentralen, men priset på dem är rimligt. Till den sistnämnda fick jag förresten pengar som present på min 90-årsdag av
omtänksamma vänner. Gissa om jag har skänkt dem många varma tankar när de gjort det nästan omöjliga möjligt, bl.a. flera utflykter och två spännande långresor till Italien!

Att hamna i lyxfällan, det är väl ett skaffa sig en massa onödiga prylar, och dit hör sannerligen inte mina tre rollatorer.
De gör min tillvaro både tryggare och gladare.