Klockan 4 på morgonen – det är då man ska sova som bäst om en helt vanlig dag väntar. Men hur är det om man vaknar upp och absolut inte kan somna om?

Att inte kunna somna om klockan 4, fast ingenting hindrar att man sover till klockan 8 eller till om med 9… Nej det känns inte bra.
Man vänder sig, vrider sig, går upp och kissar, vänder på kudden, dricker vatten,  vänder och vrider sig igen. Men somna om… nej, det går inte.
Istället öppnas något mystiskt förråd i hjärnan, där tydligen alla dystra tankar, alla svåra minnen, glömda rädslor, försummelser och felaktiga beslut förvaras.
Ibland hakar sig någon ynka futtighet fast i tanketrådarna och man ältar och ältar som om det gällde ett livsavgörande beslut
Ibland kanske det är en dröm som agerar väckarklocka, en obehaglig dröm kanske. Drömmen  försvinner genast ur minnet, men kvar av den finns oron…

Några kallar detta orons klockslag för  Vargtimmen. Dödens timme, sa en deppig vän en gång, men det tycker jag kanske är att överdriva.
Den onödiga orons timme känns det mera som.

Precis klockan 4 idag vaknade jag av just denna onödiga oro och helt övertygad om att nu var den nattliga vilan slut. Jag hade drömt om vatten, det visste jag , om ett stort blått vatten,  inte alls som på den bild  som plötsligt dök upp i tankarna. En gammal   diabild som jag tagit en gång, i norra Italien tror jag.  Det var vid ett dammbygge som hade dränkt en hel by och bara lämnat några gravstenar kvar åt innevånarna, som fått skaffa sig nya boplatser. Kanske skulle dammen fortsätta att höjas och kyrktornet och allt liv som funnits där skulle försvinna för alltid.  Jag kom ihåg min olust och de oroliga “klockan 4- tankarna” malde vidare till det väldiga vatten där “Sagans Atlantis, drömmens Atlantis, världen som sjönk…”.  Visst var det Fröding som skrev så… Hade jag förläst mig på Frödingsdikter när jag jobbade med artikeln om honom… hur skrev han nu igen… dystert var det i alla fall. En gång ,ja en gång på oss ock/faller väl slummer och natt… 

Jag är helt övertygad om nattens sömn är slut.  Tittar på klockan för tionde gången, 20 min över 4… Tankarna rusar runt i huvudet, letar efter tunga citat… Hittar inte flera, istället kommer andra trista tankar…
Tittar på klockan igen – men vad nu?

Tänder lampan och tittar igen…  Klockan är halv 9!

Nej, det känns sällan bra att vakna klockan 4 och veta att man absolut inte kan somna om.
Det känns nästan genant att upptäcka att man sovit gott i fyra timmar.