Att inte artikulera, att inte tala tydligt, sprider sig som en löpeld över vårt svenska språk. Bland “vanligt folk” och – vad värre är – även bland dem som har till yrke att ha kontakt med oss via talet.
Jag menar inte att vi ska tala som skådespelarna i min barndom,  men det är onekligen en fördel i alla sammanhang om man fattar vad folk säger.

Jag hörde för någon tid sedan ett intressant Tv-samtal med en äldre herre som talade tydligt och väl. Intervjuaren påtalade flera gånger hans ålder , men trots att jag lyssnade noga var det bland annat helt omöjligt för mig att höra om han var 82 eller 92 år, därför att hon hela tiden talade alltför snabbt och svalde alla svaga ljud.

Man mister lätt lusten att lyssna om man inte fattar vad folk säger. “Vanligtvis ska man låta varje stavelse i ordet höras, även om de inte betonas lika mycket”, läser jag i en artikel om artikulation på internet, men man får förstås passa sig så man inte överdriver.

Själv är jag lycklig att ha en för min ålder god hörsel, ändå händer det ofta att jag missar mycket i t.ex. ett livligt samtal, där en del av deltagarna kanske sväljer halva orden . Men jag vet att hörapparaterna är många även bland yngre seniorer, och för dem är problemet stort. Lägger sedan media på lite bakgrundsmusik till ett intressant program, då behöver inte hörseln vara mycket nedsatt för att man ska tappa lusten att lyssna.

Hur vi talar beror bland annat  på andningen, läpparna och tungan, och jag kan inte låta bli att citera en lite mera roande “lektion” i artikulation, som jag också googlat mig fram till, och här kommer exempel på övningar för den som vill lära sig artikulera bättre:

Läppgymnastik: Har man möjligen i mannaminne sett på maken.
Tunggymnastik: Göken gal jublande glad i den ljusa och ljuvligt ljumma juninatten.
Det besvärliga S-ljudet: Med svällande storsegel sökte sig en seglare mot sydost.

Men viktigast av allt är nog ändå: Sakta ner farten! Tala tydligt, svälj inte halva orden!

PS
Artikulering  kan också betyda ledbehandling, att mobilisera/röra leder i fötterna vid t ex Hammartå och Hallux Valgus, får jag också lära mig.
Men det är förstås en helt annan historia.