Sommar på Vedudden 2016, avsnitt 8

 

Livet vid den blå fjärden med utsikt mot horisonten

 

Året är 2016

 

Som alltid välkomnades jag av samma vackra båthus, av samma blåa fjärd, samma gråa berg och samma vindvridna martallar, när jag i år kom till Wedudden för ännu en sommar i stugan som R byggde. Stugan som trots stor ensamhet ändå alltid välkomnar mig med goda minnen.

Stugan tillhör nu H och C. Men själva föredrar de numera sitt bekväma logi i den vackra motorseglaren Bianca, när de angör bryggan.
IMG_2979Min sommarsegling  med Bianca över blåsiga Östersjön fram och tillbaka från Gotland var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse  och blev sommarens största upplevelse.

”Gungor och karuseller” var okända för fiskarflickan i Ytterby på 1920-talet, men de stora vågorna på ”vägen till stan” var en god och efterlängtad ersättning.

 

 

 

BB midsommarMidsommaraftonendenna sommar bjöd oss på önskeväder. Kvällen hann bli sen innan vi flyttade in från matbordet i den lummiga berså som bildats under Emils och Amandas päronträd.

I, J och K svarade för förtäringen.  M spelade dragspel. Nära vänner fanns på plats och myggorna var fåtaliga.

Det var en midsommarkväll värd att minnas länge.

 

Barnbarnsbarnen (Karina och Anton saknas på bilden.)

Barnbarnsbarnen (Karina och Anton saknas på bilden.)

Familjen har förstås växt genom alla åren och jag har nu också åtta barnbarnsbarn. Från sina första år har de sprungit runt mellan stugorna, plockat bär i Kära-nån-skogen och lärt sig simma i det djupa vattnet utanför badberget.

Först i raden var Lenas och Kristers dotter Karina, nu 15 år, som förstås vuxit ifrån sina yngre kusiners och sysslingars lekar.

Mona och Roger och deras tre pojkar, Marcus  9 år, Rasmus 4 år och Anton 1 år kommer på besök varje sommar. Marcus har också firat en jul här.

För dem alla finns det god plats i i ”Navet”, den lilla men nu praktiskt utbyggda stugan, som varit befolkad sedan 1864. I sommar fick K och M också det kära besväret att i flera dagar vara mormor och morfar på heltid åt de tre pojkarna och följa Anton, minstingen i min barnbarnbarnsrad, tulta runt på sina ettåriga ben och lära sig behärska stenar och trappor och andra okända ”farligheter” och oväntade upplevelser.

 

För I och J i blev det en smula trångt i ”snickarboa” när deras barn och barnbarn också skulle rymmas där. Men då kom Rubi-stugan väl till pass. Stugan som de byggde åt R och mig, men där tyvärr jag aldrig kände mig riktigt ”hemma” när R inte fanns mera.

Där delar nu istället Anette och Christian, Johan och Ida och kusinerna Ruben 7, Isabelle 4, Olivia 6 och Knut 3 år på utrymmet i bästa samförstånd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vackra Enzo sista sommaren

 

Hundar har i alla år funnits med på Udden som familjemedlemmar och som goda lekkamrater. Det började med vår Nix. När I och J sedan skaffade sin första valp, fick han heta Yes. Sedan minns jag inte namnen på alla. Men i år finns trygga Maxa och storsimmaren Fabbri här.

Vackra Enzo var också med från början denna sommar, men han var gammal och trött.  Anette fick den tunga uppgiften att säga farväl till honom hos veterinären. Det betydde också att barnen Ruben och Isabelle fick uppleva sina livs första tunga sorg.

 

 

 

IMG_1537IMG_1254Men leken går alltid vidare, helst på och i vattnet.
Marcus och Ruben är redan duktiga simmare, och bortsett från ettåringen har alla barnen den vana vid och den respekt för vatten som behövs i alla vilda lekar. Men de flytvästar som inte fanns de första åren på Udden, är alltid ett måste både i båtar och i och intill vattnet.

 

 

Det händer ibland att något barnbarnsbarn tvivlar på min simkunnighet. Tyvärr hindrar mitt ständiga behov av en rullator mig från att bevisa att gammelmormor/farmor en gång varit samma glada ”vattendjur” som de är nu.

Men sådant är livet, och med dessa glimtar från Udden förstår nog alla att där finns mycket annat att glädja sig åt.

 

Men innan jag nu stänger min dator efter denna sista rapport i serien vill jag tillfoga några rader om min bror Lasse som nu är död men som är mycket saknad av oss alla.

Sedan jag blev ensam, kom han varje sommar till mig med en vacker välkomstbukett av blåbärsris.  En sådan bukett har jag nu plockat just i Kära-nån-skogen mellan stugorna.

IMG_3180

Buketten överlämnar jag nu till mina läsare i Mitt Nu och på Facebook som ett TACK för att ni följt mig genom denna serie glimtar från 1846 till 2016 om livet på Wedudden i Tjusts vackra skärgård.