För första gången slog jag på min TV  för att se när Nobels Fredspris delades ut i Oslo, och  sällan har ett TV-program gått så rakt in i mitt hjärta.

På podiet i  Oslos Rådhus stod Kailash Satyarthi från Indien och Malala Yousafzai från Pakistan.  En lång vitklädd man i 60-årsåldern och en ung flicka  i traditionella pakistanska kläder.
Helt kort kan man väl säga att de stod där för sin kamp för alla barns rätt att vara barn.

Satyarthi har i sin organisation Bachpao Bachao Andolan  räddat otaliga barn från ett slaveri  med barnarbete och som barnsoldater.
Mitt enda mål i livet är att alla barn ska få vara fria, sade han i sitt tal.

Han uppmanade inte åhörarna att förstå det oerhörda behovet, men han berättade om en barnsoldat. En pojke som fick som första uppgift  i sin utbildning att döda sina föräldrar och hela sin familj.

Han talade inte om vad minsta bidrag betyder i kampen mot orättvisorna, men han berättade en gammal sägen om en liten fågel som flög rakt in i en brinnande djungel med en vattendroppe i näbben. Jag ska släcka elden, sade den lilla fågeln trosvisst.

Vilkas barn är det som syr en fotboll, men som aldrig har spelat med någon sådan, frågade han.

Malala talade med stort allvar om alla barns rätt till utbildning.
Främst drabbar det flickor, som ses som en belastning för familjen och som gifts bort och föder barn medan de själva är minderåriga.

Det här priset är inte bara till mig.
Det är till de glömda barn som vill ha utbildning. Det är till de rädda barn som vill ha fred, sade hon.

Sedan hon med stor humor presenterat sig själv som en  flicka, 157 cm lång, klackarna inräknade, som fortfarande kivas med sina småbröder, vände hon sig till sin far:
Tack för att du inte har vingklippt mig utan låtit mig flyga, sade hon.

Så vitt jag vet är jag bara en envis  person som vill se att alla barn får en likvärdig utbildning.
Men jag är säkert den första Nobelpristagare som fortfarande kivas med sina småbröder

Kailash Satyarthi från Indien och MalalaYousafzai från Pakistan, två av årets Nobelpristagare, båda väl värda sin plats bland de lärde som hedrades i Stockholms konserhus senare på kvällen.