Märkligheter i vårdkarusellen

Dagens tema: Hjälp i duschen och husdjur i vården

Skräcken för att inte kunna sköta sin hygien och hålla sig ren och fräsch när åren går och rörligheten minskar, den tror jag är stor hos alla inför tanken på ålderdomen.

Från början, i den lägenhet där jag bor nu, var duschen det stora problemet. Dålig avrinning av vattnet. Trångt. Svårt att reglera temperaturen på vattnet. Mina egna stora problem var att nå fötterna i det trånga utrymmet och att hålla balansen när jag skulle tvätta håret.

Efter en tid ansökte jag om bostadsanpassningsbidrag fick efter en grundlig genomgång av mina fysiska besvär en hjälp som det verkligen inte fanns någon anledning att klaga på. När vattenproblemet var åtgärdat beställdes en rymlig duschkabin avpassad efter utrymmet, en stadig höj- och sänkbar stol, möjligheter att utan problem ställa in fart och temperatur på vattnet och en draperiuppsättning som inte låter en droppe väta stänka utanför kabinen. En dyr anordning som jag inte själv behövde betala, och det känns som jag har mitt eget lilla spa avskilt från toalett, tvättställ, tvättmaskin och torktumlare.

Men åldern är obeveklig och ingen blir inte rörligare med åren. Visst håller jag mig hyggligt ren med lättdusch, men fötterna och ryggen har blivit ett större problem, och därför har jag nu ansökt om assistans en duschdag i månaden för en mera ordentlig genomgång. Det kommer jag säkert också att få – men att få hjälp med det som är det största problemet, nämligen att klippa tånaglarna, det är helt uteslutet.

Varför? Jo, det kan finnas risk att duschhjälpen slinter med saxen och det kan bli en sårskada, det är den enda något diffusa förklaring jag lyckats få. Och naturligtvis kan det hända. Men nog finns det väl betydligt allvarligare tillbud som hotar den som inte är så rörlig.
Jag tycker faktiskt att detta är ett onödigt förbud som tillhör märkligheterna i vårdkarausellen!

Naturligtvis är det att överdriva jämförelsen, men mina tankar söker sig ändå från tånaglar till ett betydligt allvarligare problem som rör husdjur på äldreboenden.

Alla vet nog att en mjuk kissekatt eller en vänlig vovve kan vara en otrolig glädje för en sjuk och kanske dement åldring. Ändå händer det att det är förbud mot husdjur på en vårdavdelning därför att det kan vara en risk för allergi bland de anställda. Kanske mister tjugu vårdbehövande en sista stund av tröst för att en enda anställd har en allegi som oftast kan åtgärdas med medicin.

Min sonhustru talar ofta om det sista besöket hon gjorde tillsammans med min son hos hans farmor. De tog sin hund med sig in på rummet, för de visste att hennes dagar var räknade och att hennes kärlek till djur var stor.

Jag vet inte om farmor förstod att vi var där, men hon smekte vår hund hela tiden, brukar hon berätta.

Allvarligt eller mindre allvarligt … Det skadar nog inte att vi är lite uppmärksamma på de märkligheter som kan gömma sig  i vårdkarusellen.