1 mars. Vår.  Och visst knoppas det. Fast i min lilla täppa  har krokusen än så länge bara skickat upp några smala gröna blad,  liksom för att “kolla läget”.
Istället gläder jag mig åt en bukett  tulpaner som nu finns i överflöd att köpa i de flesta butiker för en billig penning.

Jag tänker använda dagen till att göra sådant som jag borde ha gjort redan i januari, nämligen föra in aktuella födelsedagar i årets almanacka,
för redan har mitt minne svikit mig två gånger.

Först läste jag i tidningen den 23 februari att lilla Estelle på Haga fyllde 2, ändå och först sent på kvällen kom jag ihåg att mitt eget barnbarnsbarn Olivia fyllde 4 samma dag, och då hade förstås den jubilaren redan somnat.
Nå, ingen skada skedd, jag ska fira henne i morgon.

Än knepigare kändes det när jag missat en god väns 75-årsdag. Men jag har lovat att hurra för henne när vi träffas i midsommar, så hon har förlåtit mig.

Men nu ska det bli ordning på mina anteckningar, för jag har faktiskt en mycket vacker födelsedagsbok, där alla uppgifter finns att hämta.

De är en mycket vacker bok, “Ett solvarv” står det på den röda pärmen och jag fick den av min svärmor på min födelsedag samma år som jag fick mitt första barnbarn.
“Ett solvarv” står det på den röda pärmen, och det är en mycket vacker bok. Det var år 1973 och “Vårt barnbarn, lilla Lena Cecilia är född”, står det skrivet den 4 maj.
Men att bläddra i min födelsedagsbok är, som allt annat i livet, både sorg och glädje. Det finns många namn med orden “död år ….” som blandas med alla de kära som fortfarande finns omkring mig.

Vid varje datum hela året står ett citat av kända tänkare och poeter, men de flesta är mycket sorgliga och främmande i tiden. Det måste vara en pessimist som gjort urvalet.
“Varför söker du mekaniskt mäta
stjärnans avstånd eller stjärnans lopp? står det till exempel vid fyraåriga Olivias födelsedag, och vid nästa födelsedag i familjen, som är min svärsons, läser jag
“svagare, svagare vinden
andas sitt vemodssus…”,  och sådana  rader skriver man ju knappast på ett gratulationskort.

Jag letar länge bland vårens dagar i födelsedagsboken innan jag hittar ett citat som kan kännas mera positivt, och den 23 mars hittar jag verkligen ett:
“Dimman skingras, kölden flyktar
och naturens dvala lyktar.”

Det är Johan Ludvig Runeberg som har skrivit det, och även om det låter lite högtravande, så stämmer det i alla in på den gamla kända ramsan att mars och april har knopp i håret.

Visst känns det gott!