Mitt personnummer ljuger inte och inom en ganska snar framtid ska jag fylla 90 år.

Igår, klockan elva, ringde en budfirma på min dörr och levererade en stor kartong. Då tänkte jag på Sara, Abrahams hustru, som födde en son när hon var i min ålder. Nu kan man väl inte tro alldeles bokstavligt på den historien, och ni som läser det här tycker nog att mina tankar verkar synnerligen förvirrade.


I kartongen låg en bunt av min nya bok. Nytryckt. Nyutkommen. 

Nu kan man naturligtvis inte jämföra bokutgivning med något å stort som barnafödande, men visst är det lite märkligt att se sina egna ord och tankar och upplevelser samlade mellan pärmar, när man har kommit så långt i livet som Abrahams hustru. Det är inte alls detsamma som att se sina manus printade på vanliga A4-ark.

Möten    …och höga berg” är titeln på denna nya bok. Anette Paulsson, Fjärde Ålderns chefredaktör och min dotterdotter, har gjort ett vackert omslag och boken är tillägnad min man och livskamrat, som också i de flesta fall var min reskamrat på de resor jag berättar om i boken.

Arbetet med boken började jag samtidigt med att jag fick alla mina gamla diabilder från 1970- och 1980-talet samlade i datorn, och tusen minnen vaknade. I mina pärmar fanns opublicerade manus och gamla artiklar som jag skrivit för radio och olika tidskrifter, och i mitt förråd fanns handskrivna dagböcker. Och nu finns mycket av detta alltså i den nya boken med undertiteln ”Reseskildringar från Island i norr till Nigeria i söder”.

”Varför håller du på? I din ålder…” undrar en och annan, som kanske ser mitt skrivande som en mani. På det finns bara ett svar: ”Jag kan helt enkelt inte låta bli”. Och jag är så glad för de minnen och de höga berg och vida vatten och framför allt av de människor jag mött bakom turistkulisserna på mina resor.

Det är så roligt att berätta om det!