Sommarglimtar från Udden 5

Kvällarna börjar mörkna. men ikväll bygger månen sin gata över fjärden. Om några dagar har vi fullmåne, då kommer det vara en lång bred gata av ljus över vattnet mellan Ekö och vår udde.

Jag satt länge på min altan i går kväll och  gladde mig åt bilden, och jag nästan hörde den vemodiga visan om månen, som min mamma brukade sjunga för mig när jag var liten:

När månen vandrar sin tysta ban
och tittar in genom rutan
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:

 Vad du är lycklig, du måne klara
som får så högt över jorden fara
och blott se på. Och blott se på.

Melodin är så vacker, men jag är inte riktigt säker på texten.
Finns det kanske någon annan som minns den?