Vana eller ovana, ja, det vet jag inte, men antingen jag läser tidningar eller
tittar på TV så har jag nästan alltid en penna i handen och en sax i närheten.

Resultatet blir en röra av lappar och klipp och utrivna sidor. (Nej, inga boksidor,
böcker har jag mer respekt för.)

Igår hade jag en pappersplockardag och sanningen att säga hamnade mycket i papperskorgen. Där fanns många lappar, som inte sade mig nånting.
Vad hade jag sett som var så viktigt i dom?
Några kanske jag hade sett som grunden till en blogg eller artikel,
och några var ljusglimtar som fick mig att leta efter mera kunskap på nätet.

På mitt skrivbord, bakom datorn, står en korg där jag lägger små notiser, ordspråk,  citat och kloka ord (där jag slarvigt nog ibland glömt skriva namnet på den som sagt de kloka orden).

Och nu tänker jag avsluta den här bloggen med att plocka några godbitar ur min “notiskorg”.
Några som kanske kan vara värda att skrattas åt eller att fundera över.

80 år är ingen ålder, det är en hastighetsbegränsning. (Bo 80 på DNs Namn och Nytt-sida.

Inbillningens jättemuskel som hans farfar kallade fantasi. (P.O.Enquist  i “Blickar bakåt”).

Din sorg är personlig, lika personlig som ditt fingeravtryck. (Krisexpert Regina Birkehorn.)

Varför inte fixa så fina rullatorer så att äldre damer och herrar fajtas om vem som har den snyggaste. Varför ska inte farfar ha en rullator-BMW med fast mobiltelefon.
(Klokt sagt, men av vem vet jag inte.)

Till er som bestämmer storleken på tabletterna i läkemedel: Låt farmor pröva före tillverkning. (TK89, notis i DN)

Ärrån i menn gässkall ä skant fåtås mi assnt. (“Herren är  min herde…” , ett bibliskt exempel på orsamålet, som jag lärde mig förstå någorlunda under mina 40 år där.

Only the dead fish follow the stream.  (Säkert ett ordspråk, men varifrån?)

Till sist:”Något tålde det skrattas åt, men kanske begrundas också“, för att travestera Runeberg.