“Det var pricken över i”, det är ett uttryck vi ofta använder. Själv har jag nyligen hittat en tidning, som för mig verkligen är pricken över i.

Det var länge sedan jag prenumrerade på någon annan tidning än DN, min morgontidning, men nu har jag hittat Språktidningen som jag tycker är pricken över i att läsa och att hämta information ur. Den är liten till formatet men med ett rikt innehåll och utkommer 8 gånger om året. Den har intressanta, lärorika och lättlästa artiklar och man kan ställa frågor om det mesta som rör språket. Om språkriktighet, om namn och dialekter, om trender och nyord.  Och  man får svar på de frågor man ställer …

På ett lördagskalas kom Gunnar, Janne och jag att diskutera ordet helgmålsringning. Jag frågade tidningen i mejl om  “mål” syftade på att man nått målet/helgen eller om det menades  en måltid av något slag.
Efter bara en dag kom ett vänligt och personligt svar från forskningsarkivarie Annika Karlholm på Institutet för språk och fornminnen i Uppsala. Hon berättade att ordet kommer från fornsvenska mal, tidpunkt då föda intas, måltidstimme, gång,  och hon gav oss också jämförelser med det likartade danska, norska, fornisländska, gotiska, medellågtyska, fornhögtyska och engelska ursprunget. 
V
i blev både förvånade och imponerade.

Språkfrågor dyker ofta upp när man skriver. Det känns bra att veta var man kan få dem besvarade.

I februarinumret  finns en   artikel om just Pricken över i av språkvetaren Lars Melin.
I-prickens gåta är löst är rubriken och där berättar han att i-pricken är en språklig detalj som språkhistorien glömt, denna den sjunde vanligaste bokstaven i vårt alfabet, ända tills nu.
I datorvärlden finns Unicod som håller ordning på världens alla skrivtecken, även våra prickar över ä och ö och å-ringen, men i-pricken har inte Unicod hört talas om. Grekerna kallade det lilla iet för iota. Jämför vårt “inte ett jota”. Någon någon prick över det? Icke.

Men om den är så obetydlig, varför finns den då?
Ja, historien om hur den vandrat in i vårt alfabet är intressant men tyvärr alldeles för lång att citera här.
Var den från början en dekoration? Tja, möjligen. Mera troligt för att göra en text med många “pinniga” bokstäver som m och n mera läsbar.

“Kanske dök i-pricken upp som mellanslaget , det snilledrag som gör att vi kan se gränser mellan ord och andra teckenkluster. Båda tar minmalt med utrymme. Båda kom under sen medeltid. Den tid då skriften fullkomnades.”
Så slutar  Lars Melin  sin artikel om att i-prickens gåta är löst.