Det kan vara svårt att skilja på problem och petitesser.

Visst dyker det upp problem ibland. Det händer väl alla, och det händer  mig, underligt vore det väl annars.
När man lever ensam och bara har sig själv att resonera med, då är det lätt att problemet växer.
Så där får det bara inte vara! Man grubblar och funderar och man vet med sig att nattsömnen är i fara.

Som bloggare ligger ofta tanken nära: Det där måste jag skriva om. Så där får det helt enkelt inte gå till. Någon måste ställas till svars.
Men så kommer tvivlet: Tänk om det bara var en  olycklig tillfällighet. Tänk om problemet bara är en petitess, en mindre viktig sak i det stora sammanhanget. Tänk om jag gör mera skada än nytta att berätta om det.

Hur ska man balansera mellan det som är bedrövligt och det som är bra, när man har en bloggplats till förfogande?

Ofta undrar jag hur de stora medierna resonerar när jag som åldring läser om bristerna i åldringsvården. Det är tungt att läsa om de bortglömda och de misskötta. Naturligtvis ska det skrivas om det som är fel i vårt samhälle,   men borde det inte balanseras bättre med skildringar av allt som ändå är så bra. Men ofta blir det rena frosseriet i den stora olyckan att bli gammal. Eller är det så att de flesta läsare och TV-tittare helst vill läsa och höra om sorg och tragik och mänskliga tillkortakommanden?

Jag skrev i min förra blogg om min dåliga balans som tyvärr ofta hör åldrandet till.
Ofta undrar jag om inte nyhetsförmedlingen skulle kunna balansera lite bättre mellan det positiva och det negativa i det liv vi lever.

MittNu går just nu ut med en Läsarundersökning, som jag hoppas alla observerat.
Där får vi bland annat frågan om vad vi helst läser.
Det ska verkligen bli spännande att ta del av de svar som kommer på den frågan.
Och märk väl, kära läsare, det finns också en ruta där du kan motivera ditt svar.