OBS  Läs Ullas artikel under TIPS I VARDAGEN innan du läser min blogg här!

Idag har jag ringt mitt första “trygghetssamtal”. 
   Som alltid när det gäller att erkänna för sig själv att man kanske skulle behöva hjälp, så känner man först ett visst motstånd.  
   Behöver jag verkligen…   
   Visst känner jag mig lite vinglig ibland när jag är trött. Och när jag går i och ur badkaret, som jag bara kan använda som dusch, så känner jag mig alltid osäker.  
   Tänk om jag halkar och blir liggande…  
   Jag började fundera på trygghetslarm, men det kändes inte så bra.( Ja, du kanske minns vad Ulla skriver.) Inte heller ville jag att barn eller barnbarn skulle känna sig tvungna att ringa varje dag för att fråga om allt var i sin ordning.  
   Då berättade Ulla för mig om trygghetslarmet, och jag kände att det skulle passa mig precis. 
   Jag ringer varje morgon och säger mitt namn och telefonnummer, som noteras automatiskt och avlyssnas senare på dagen. Inget prat om hälsa eller eventuella krämpor. Om jag inte ringer och sedan inte svarar på en kontrollringning, så kontaktas mina närmaste som har nycklar och kan komma och kontrollera om något har hänt.  
   Enklare kan det inte vara.  
   Och  de mina kan fortsätta den kontakt vi brukar ha utan några tankar på “plikter” och  “måsten”. Det tycker jag är en extra favör till den trygghet både de och jag har fått. 

   Finns det ingen trygghetsringning där du bor, så tipsa genast kommunens äldreomsorg om det!