Sommar på Vedudden 2016, avsnitt 7

 

Rubistugan byggs. Vi anar sorgen.

 

Året var 1989

Familjen och tvätthögarna växte. Kranar med eget vatten stod högst på önskelistan. En borr sökte sig längre och längre ner i den steniga marken. 10 m, 20 m, 70 m… Man riktigt såg hur tusenlapparna fladdrade bort mellan martallarna. Först vid 118 meters djup började det porla i rören.

Egen tvättstuga vilken dröm!

Egen tvättstuga – vilken dröm!

Men att borra efter vatten i skärgården har sina egna problem – skulle det kanske bli saltvatten som nådde oss ur underjorden? Men vi hade tur, efter diverse provtagningar blev det godkänt. En aning manganhaltigt bara, men fullt drickbart.

När borrningsmännen drog vidare till andra skärgårdstomter, fylldes istället vår parkering och vår väg och våra stigar med stora bilar och maskiner. Att gräva ut för en lagenlig trekrammarbrunn för avloppet i sankmarken mellan stugorna var ett stort företag. En friggebod som fortfarande fungerar som ”andelstvättstuga” uppfördes, och det installerades dusch och toa i alla stugor.

 

 

 

Mitt i all glädje över det vackra omkring oss och i lyckan över det sommarparadis som vi gemensamt format, fanns plötsligt många bekymmer att ta ställning till kring den grå stugan på Ytterby 1:10 som varit bebodd sedan mitten av 1800-talet.

Rune – make, pappa, morfar – var inte längre den ständigt aktive och arbetasglade, initiativrik och positiv för alla nya idéer. Han hade börjat tappa mycket av sina krafter.

Vi började ana sorgen.

En kväll
vid ett festligt dukat bord
trängde sig aningen in
objuden
och droppade tårar
i ett glas
och stor trötthet i det andra.

Den kvällen
somnade vi under var sin filt
inte som ovänner
men som två slitna
parhästar i skilda spiltor.

IMG_3147

RuBi-stugans välkomnande dörr

På I och Js bekostnad byggdes Rubi-stugan åt R och mig.

H och C övertog ”Invandraren” – Rs och min första stuga – som började bli sliten. De rustade upp den till en fullt modern sommarbostad.

En ny brygga och en väl använd trappa ner till den byggdes.

”Båtset” blev inte bara en tilläggsplats för båtar utan också väl lämpat för surströmmings- och kräftskivor.

 

Ett av Rs sista alster

Ett av Rs sista alster

 

Ett par år med ständig glädje följde. Jag fick god plats för min vävstol, och många trasmattor växte fram. R snickrade ett vackert skåp till vår nya stuga.

R dolde sin trötthet väl men alla såg vi den och började förstå att livet på Udden måste bli annorlunda på flera sätt.

I april 1993 hade jag inte längre någon att dela RuBi-stugan med.

 

Nästa gång planerar jag en återblick av små och kanske glömda händelser.

Jag vill också som avslutning av denna serie  berätta om livet på Wedudden idag.