Som skrivare tycker jag att det ofta är svårt att hitta en bra rubrik.
Som läsare händer det att jag retar jag mig på dem och tycker de är missvisande och ibland fåniga.

Ibland när jag skriver mina bloggar kan jag gå länge och älta en idé  utan att få till en bra rubrik. Då går det trögt med skrivningen.
Ibland dyker en mening eller en fras upp och ger mig ett uppslag. Då går det lätt att forma texten.
När det är riktigt knepigt, brukar jag skriva bloggen först och sedan hämta ett citat ur min egen text som rubrik.

Därför blir jag glad när Språktidningen i sitt senaste nummer har en artikel om just rubriker. Rosemarie Holmström, som är journalistutbildare, har skrivit den och hon har granskat rubrikspråket i tjugu år, så hon vet vad hon talar om.

Meningen “Tidningsrubrikerna uppnår inte önskad målsättning“görs om till “Rubrikerna blir sämre” och blir tidningens egen talande rubrik till artikeln. Många generationers journalister har fått lära sig att en rubrik ska vara rak, positiv och specifik och ha målande verb och korta enkla ord, får vi veta och artikeln är fylld av många både talande och roande exempel på att det inte alltid är så.

Ett stycke rubrikhistoria är också intressant att ta del av.
“Rubriken föddes i Rom, 59 f.Kr. Senaten hade beslutat att alla viktiga beslut skulle sättas upp på allmän plats. De viktigaste orden fylldes i med rödfärg för att synas bättre. Röd heter rubus på latin, de röda orden kallades rubrica.”

Så låt mig ge ett gott råd: Läs Språktidningen, den är ett helt “läroverk” för både skrivare och läsare.