Att det var en bok i julklappspaketet jag fick av Anette, vår chefredaktör, var inte svårt att förstå. Hon tittade lite avvaktande på mig när jag öppnade det och såg titeln. Sigges blogg juni 2005-aug 2006. Och visst blev jag lite undrande först . “Sigge… Vilken Sigge?”

 “Sigge Eklund, han är författare, och du vet visst vem han är, och du lyssnar på honom ibland”, sa Anette.
Nej, några böcker av  Sigge Eklund hade jag aldrig läst, men nu började jag fatta, och när jag vände på boken jag fått och läste att “han kom att bli en av förgrundsgestalterna till en ny litterär rörelse, nätskribenterna” , väcktes  mitt intresse direkt.

Att jag lyssnade på honom och hans kompis Alex ibland beror faktiskt på min nya mobil, och där jag inte alls är hemmastadd med alla finesserna än.

 Jag kan ringa och jag kan svara på samtal, utan problem. Jag kan fotografera och föra in bilderna i datorn, inte lika problemfritt men jag känner mig väldigt tekniskt avancerad när jag till och med lyckas placera dem i mina texter.
 Men på mina andra utflykter i mobilvärlden kommer jag sällan dit jag tänkt.

En gång, när jag irrade runt där, mötte jag ordet podcast för första gången. Och där mötte jag Sigge och Alex i någon slags “radiobubbla”. Senare har jag lärt mig att det finns många som “poddar” , både  underhållande och mera seriöst.

Men  min julklappsbok var alltså ett helt års publicerade bloggar, och frågan var hur de skulle beröra mig. Han, en man i samma ålder som mina barnbarn.  Hans mittilivet-bloggar, som var så annorlunda formulerade än mina gammeltants-tankar. Skulle de någonsin tangera varandra? Skulle jag hitta några broar mellan generationerna, sådana broar som vi i MittNu så gärna vill vara med och bygga!

Här citat ur Sigges bloggbok:
Solen lyser över en stad som vi snart ska lämna. Vi vet det, och därför tar vi in allt. Ser fasader från en annan tid. Ser nya saker. Ser oss omkring. Pendlar mellan melankoli och…
För tidigt för att sammanfatta, ändå känner man att man måste, för att hantera avtändningen…
Man ser allt i ett försonande ljus, eftersom man snart ska lämna det.

Så skriver en ung man. Så tänker en gammal kvinna.