Snart så kommer julen…  Men för mig började den redan  den gångna helgen. 

På lördag  med Lilljulafton med bland andra Ruben 3 år och Olivia, snart 2, två av mina härliga barnbarnsbarn, som avviker till Helsingborg och Örebro och sina far- och morföräldrar där, för att fira den “riktiga” julaftonen hos dem.
    Förväntan. Stjärneglans i barnaögon bland alla julpapper och granna snören. Trötthet och överdriven aktivitet innan de somnade, ljuvliga som små julänglar. 

På söndagkvällen JUL I FOLKTON i  stora salen i Stockholms Konserthus fylld till sista plats av en begeistrad publik. En upplevelse fylld skönsång, spelglädje,  högtid,  och humor. 
  
För mig lite extra högtidligt därför att “mitt fjärde barn”, Lena Willemark, var en av dem som stod på scenen. “Mitt radiobarn” brukar jag kalla henne, sedan vi för länge, länge sedan ofta jobbade tillsammans i Småbarnskvarten i Sveriges Radio från det hon var fem år.

Stjärneglans var det på alla sätt över programmet,  som till exempel när Sofia Karlssons och Lenas röster blandades i ett sällsamt arrangemang av en känd julpsalm.
    Eller när när kvällens gästartists, Tomas von Brömsen, framträdande ackompanjerades av spröda toner från kristallglas.
    Då glömde man verkligheten i salongen och det artificiella ljuset över scenen och förflyttades in i ett ljusspel på stjärnhimlen. 

Två magiska kvällar med stjärneglans från barnaögon och stjärneglans från en Jul i folkton… 

Var det någon som pratade om att skinka och julklappar är det allra viktigste med julen? 
Det var i alla fall inte jag!