Den gråa och regniga måndagen efter vår soliga söndagsseglats till Grindö med Garpen från Flatvarp, fick jag ett kärt besök av en ”ny vän från Facebook”. Men innan jag berättar vidare vill jag citera mig själv och vad jag skrev om min mamma i min bok ”Min väg till fjärde åldern”:

Som tolvåring flyttades hon (dvs. min mamma) som fosterbarn till Ytterby på vår ö. Till en familj med tre döttrar men där det ändå fanns kärlek över för en liten rädd stockholmsflicka. Den familjen blev hennes stöd i livet och de tre flickorna, Gunhild, Dagmar och Svea, blev som hennes systrar så länge de levde.

Gunhild hade en dotter som hette Gun-Britt och hon blev min ”kusin” och vi hade mycket roligt tillsammans. Jag var ofta hos dem, de bodde då i vackra Solstadström, söder om Västervik. Vi träffades också några gånger när vi blev vuxna och hade små barn, men sedan tappade vi tyvärr kontakten.

Så för några veckor sedan uppmärksammade jag efternamnet Götherström på Facebook och skickade iväg en fråga: ”Är du möjligen dotter till Gun-Britt i Solstadström?” Svaret kom bums: Det var hon!

BB Ann och BirgitIgår var hon alltså och hälsade på mig. Ann Götherström Kempe. Hon hade varit på vår ö flera gånger och kände väl mina föräldrar , men vi hade alltid missat varandra. Det kändes faktiskt som det var min kusindotter som var besök. Samtalsämnen saknades inte en enda minut och många minnen väcktes till liv. Och en sak är säker, vi ska fortsätta hålla kontakten och inte bara via facebook.

Facebook förtalas ofta och tyvärr inte alltid utan anledning. Men i liten ”pratglad” grupp blev det den här gången en riktig fullträff.