Helgon är väl inte det som mest sysselsätter mina tankar, men jag tycker det är en vacker sed med alla dessa tända ljus på våra kyrkogårdar runt om i landet. 
   Lite vemodig känner jag mig ändå i denna dimmiga Allhelgonakväll. 
   Visst hade jag gärna gått till Minneslunden i Orsa i Dalarna och tänt ett ljus för min man och livskamrat. Men dit är det alltför många långa mil. 
   I stället läser jag tidningsurklippet jag har på hans foto i läshörnan högt för mig själv:

Varje sorg har förlorad
glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning. 
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära
glädjen kan få.  

Det är Harry Martinsson som har skrivit det.