Sommar på Vedudden 2016, avsnitt 3

Tid för nästa generation 

Året var 1978.

Raska fötter springa tripp, tripp, tripp…

imm-035Lena, Anette och Mona var de första tre som uppgraderade R och mig till morfar och mormor. I sin mammas runda mage väntade Johan på att få göra entré i det som skulle bli en företagsam kusinkvartett. Grönskan mellan stugorna döpte kusinerna till Kära-nån-skogen, en lika kär lekplats som bergen och bryggorna.

Mycket hade hänt på gården Ytterby 1:6, som Vedudden tillhörde. Min far fanns inte mer. Min mor hade flyttat till Hammargården, ett ålderdomshem av hög klass som ryckte upp henne ur sorgens tungsinne.

Gården hade delats. Vedudden blev min del. Lasse, min efterlängtade lillebror, kom som ett litet knyte från ett barnhem i Stockholm när jag var 14 år. Han fick jorden och fisket. Lasse hade, precis som vår stuga, i början kallad Invandraren, sina rötter i Norrland, men anpassade sig snabbt och växte upp till en rotfast skärgårdsbo.

R och jag var nu bofasta i Orsa och vägen därifrån var lika lång som från Åmotsbruk, där vi bott i åtta år, men tur-returresorna var lika täta.

Nu sommarbodde vi tre generationer i vårt ”lyxslott” utan vatten och avlopp. Hur vi rymdes är idag en gåta, men några kontroverser ledde det aldrig till, vad jag kan minnas.

Men naturligtvis kunde det inte fortsätta så. Vi hade ju lyxslottet, mark, ett båthus, en snickarbod och dessutom en småruffig stuga.

imm-042I och J fick ansvaret för snickarboden och bestämde sig raskt för en byggsats till den.

imm-066K och M gjorde Amandas och Emils stuga mer lämpad för vad tiden fordrade av en sommarbostad. Innan de var klara med det och sedan byggsatsen till snickarboden blivit en stuga, bodde båda de unga familjerna tillsammans där en tid. 

R och jag blev ensamma kvar längst ut på udden.

Var barnbarnen åt och sov under tiden bestämde de ofta själva. Vi, som alltid haft våra barnbarn på långa avstånd under andra tider av året, hade dem gärna som kära gäster.

Första frukost med mamma
och frallor köpta i stan,
sen fil och flingor med mormor
och morfar på deras altan.

Sen efter mjölk och skorpor
med moster och två kusiner
så väntar vi bara på lunchen
och drömmer om korv och sardiner.

H, vår yngste, som bytt gymnasiet i Mora mot Sjöbefälsskolan i Stockholm, befann sig nu oftare ute på de stora haven än på Vedudden och han fick därför nöja sig med att räkna båthuset som sitt. Han hade nyligen hittat sin C.

Så gick åren.

Två nya stugor lyste snart vackert röda intill Amandas päronträd.

Kusinerna lärde sig simma och gjorde gärna egna utflykter till Skärsmaren, där det fanns kor och kalvar.

Från fjärran kontinenter kom ibland vykort, med fåordiga hälsningar från H.

R fraktade en plastbåt från Dalarna. Den döptes till Siljan.

R och jag lade näten på fritt vatten utanför Hundskär och fiskade torsk, sik och flundror.

Nästa gång ska jag berätta om de lyckliga åren med barnbarnen och om kalas på blåbärspannkaka.