”Typsnitten är budskapets kläder” berättade en storstilad rubrik på en helsida i DN den 3 januari. Det väckte verkligen min nyfikenhet.

Typsnitten det är alltså den rad av olika stilar som vi har att välja mellan när vi skriver våra texter. Det är bara att rulla på och välja hur man vill att bokstäverna se ut. Och det finns mycket att välja mellan – när jag nyss kollade på min dator så uppskattade jag det till säkert 200, kanske 250. Sen väljer man storlek, man ”fetar”, man kursiverar  och får till sist förhoppningsvis en snygg utskrift.

AA RobotoI MittNu är typsnittet oftast Roboto eller Source Sans Pro. Själv skriver jag oftast på Times New Roman i bloggar och artiklar, men jag gillar också att mera privat ”leka” lite med mina typsnitt.

Skriver jag ett brev till någon som inte är så datoriserat eller som inte gillar mejl, så väljer jag gärna Lucida Handwriting, som  känns mera personlig. Vill jag ha lite mera krus, så är Harrington eller Harlow Solid Italic ett utmärkt val. Är det någon form av uppvaktning, när jag kanske skickar med en bild och vill skoja till det lite mera är Jokerman tillräckligt kul och krusig.

Men det ska inte bara vara lättläst och snyggt.

”Bokstävernas former påverkar oss mer än många tror” skriver Sara Kristoffersson, som varit på en utställning om nutida svensk nutidsdesign på Landskrona Museum, och hon menar att typsnitt kan liknas vid budskapets kläder.
Bokstäverna måste alltså vara lämpligt klädda för det budskap som ska föras fram.

En märklig fråga, menar intervjuaren, kan då till exempel vara om Barack Obama vann presidentvalet tack vara typsnittet Gotham, som gav orden skärpa. Hade parollerna istället skrivits på Comic Sans, som förmedlar värme och vänlighet men som också påminner om texten i Serietidningar, så kanske han aldrig blivit president.

AA FrakturBland mera seriösa exempel kan frakturen eller den så kallade gotiska skriften nämnasDet var ett typsnitt som började utvecklas i Tyskland under 1500-talet och som sedan spred sig till Nord och Centraleuropa. Johan Gutenbergs berömda bibel sattes till exempel i gotisk stil och den frakturen förekom i alla biblar och psalmböcker. Frakturen kom för den skull att betraktas som en folkets stil. I Sverige användes den till mitten av 1800-talet, i Norge ända till 1900-talet.

Man kan säkert utgå från att det var till stort bekymmer för till exempel konfirmander och på alla husförhör, där det krävdes stor bibelkunskap även av de mindre läskunniga, för det var ett mycket svårläst typsnitt.

Det  sägs att italienska humanister kallade stilen för grov och barbarisk, och kanske var det så den betraktades av Hitler när han kom till makten i Tyskland. Han förvandlade den till en politisk symbol för nazismen ända tills det började talas om att den hade ett judiskt ursprung. Då blev den snabbt förbjuden.

I vårt land har säkert alla, som sett några årtionden försvinna, mött den gotiska stilen i flera sammanhang. Även för alla nya släktforskare i vår tid är det nog ofrånkomligt att åtminstone kunna läsa den hjälpligt.

När Inger Göransson och jag skrev vår bok Fyra kvinnor – två sekler (utkom 1993, ny upplaga 2014) om livet i Tjust skärgård och sökte oss tillbaka ända till 1600-talet, mötte vi givetvis många årgångar av psalmböcker och biblar, men där var ju texten ofta mera välbekant och därför mindre svår för oss att tyda. Mera problem kunde det vara med prästernas anteckningar i kyrkoböckerna, i stämmoprotokollen och i bouppteckningarna, där stavningen och den handskrivna stilen ofta var starkt påverkade av den gotiska frakturen.

För att påminna mig om fakta om den gotiska stilen, vände jag mig nu till mitt eget blygsamma förråd av gamla böcker, och hittade till min förvåning ett bevis på när bytet till våra mera vanliga typsnitt skedde.

Där finns nämligen min fars psalmbok, liten och mycket vacker och tryckt med pytteliten gotisk stil ”gillad och stadfäst 1819”. Kanske en dopgåva (1890), funderade jag, för den bibel han fick vid  sin konfirmation år 1905 har ett typsnitt som är nästan helt lika det Times New Roman, som jag just nu använder mig av.

AA HelveticaTypsnittet Helvetica är ett exempel som på mitten av 1900-talet ville göra ett modernt och pålitligt intryck. Eftersom det inte finns med i min dators lista med olika stilar, så vet jag alltså inte hur det utformades.

Men med tanke på att ”typsnittet är budskapets klädedräkt”, så utgår jag från att det måste vara rakt och strikt, för det dröjde inte länge förrän Helvetica blev ett standardval för bland annat multinationella företag. Eller är det tvärtom? Är det kanske många svängar och snirklar som behövs där?

AA Swedish SansApropå nyare och mera moderna typsnitt, där det naturligtvis är lika viktigt att klä dem väl för att budskapet ska gå fram, så följer i alla fall vi svenskar med vår tid, för när Sverige för ett par år sedan fick en ny officiell grafisk identitet, så föddes typsnittet Swedish Sans, som lanserats som lagom modernt och funktionellt.

Swedish Sans är ett lagom välklätt svenskt typsnitt med andra ord. Då kanske MittNu borde ändra – allt för att våra läsare ska förstå våra budskap!