Veckans fundering: “Ingen rim och reson…”

Vi satt i väntrummet med var sin veckotidning i handen, två julnummer fast det var april. Senare daterade nummer fanns inte.

“Det är då ingen rim och reson längre”, sa plötsligt den obekanta och inte så unga kvinnan bredvid mig.

“Här är två sidor med förslag på rim till julklapparna. Julrim och Viktor Rydberg …”, sa hon vemodigt.  “Nu skriver alla så konstiga verser…”

Sen ropades hennes namn upp, och jag hann läsa recept på både klenäter och Janssons frestelse innan det blev min tur.

När jag kom hem från Vårdcentralen stod en utslagen påsklilja utanför porten, alla julminnen  var borta. Men jag tänkte på  vad min kö-kamrat hade sagt om att alla skrev så konstiga verser numera. På morgonen hade jag läst en “Momento-sveiku” i tidningen. En man som hette Börje Crona hade skrivit den:

Blir vår evighet
helvete eller himmel
blott en sak vi vet

När ingen oss minns
längre i världens vimmel
på Google vi finns

Så sant, hade jag tänkt. Versformen haiku känner jag väl till, men någon “sveiku” hade jag aldrig mött förut och Google visste det inte heller, när jag letade där. Kanske är det en dubbelhaiku (3 rader, 5+7+5 stavelser utan krav på rim), en versform som lockar både yrkesskrivare och amatörer. Det stod mycket om.

Och om den fria versen, och där finns det mycket att fundera över.

De stora rimsmidarnas tid (Heidenstam, Runeberg, Tegnér …), som både jag och mina generationskamrater ofta kunde utantill, de är ute.

Fri vers, prosalyrik, moderna dikter som inte följer några regler eller givna mönster, är det som gäller. “Utan rim och reson” som kvinnan på vårdcentralen uttryckte det.

Men det tycker ändå inte jag. Jag har läst fri vers som gått rakt in i hjärtat och väckt tankar och eftertanke. Som Alf Henriksson skrev redan i sin bok  VERSKONSTENS ABC, som kom ut 1942 Vers är ord som har ordnats i någon slags melodi”.

Krasst kan man ju säga  att fri vers ofta är meningar på prosa, som bryts sönder med nya radavstånd. Någonstans läste jag att det då  ibland kallas Knäck-prosa. Men det är inte bara att “knäcka”. För att det ska bli en dikt måste där också finnas känsla för rytm. Tyvärr en regel som många amatörer inte alltid lyckas med, hur goda och djupa de tankar, som de vill ge ord åt, än är.

Men glädjande nog kan jag som avslutning på mina rimmade och orimmade funderingar berätta för er, MBC Margareta4-150x150som inte redan har upptäckt det, att vi här i Mitt Nu rika innehåll, har vår alldeles egen diktare som skriver orimmad poesi. Det är Margareta Bolin Carlsson, och här frestas man verkligen inte att tala om Knäck-prosa.

Sök på startsidan bland skribenterna och klicka på hennes porträtt för att ta del av hennes rika utbud. Eller följ länken LÄNK.

Ett kort citat ur Margaretas dikt DRÖM får bli avslutningen på dagens fundering.

Som en fågel i fri flykt
över verklighetens kaos
svävar drömmen bortom tid och rum
genom själens landskap