Många seniorer minns säkert denna hurtfriska vandringsvisa.

Ja, jag vandrar ju inte så hurtfrisk över min barndoms berg längre, men jag kavar i alla fall fram på dem så gott det går. När midsommaren börjat närma sig, växer min längtan efter dem. Och på torsdag bär det iväg.

Väderrapporterna lovar ju ett finfint  väder på hela ostkusten, och kanske kan midsommaraftonens matbord dukas under de urgamla päronträden utanför “Amandas stuga”.
Mina svärsöner hotar alltid med att de måste huggas ned, när de vill vara riktigt retsamma mot mig, för jag har i någon bok skrivit att de ska stå där tills höststormen tar dem.
De menar kanske inte så mycket med det, tycker nog mest om att småretas, men egentligen har de väl rätt.
När träden blommar är jag sällan där och överflödet av frukt är inte längre ätbart och blir bara till en sörjig massa. Men jag och mina döttrar håller tappert på att träden ger stugorna och platsen karaktär.

Vem som kommer att vara hedersgäst vid vårt midsommarfirande i år, är helt givet. Det är Rasmus, 2 månader gammal. Han är den nya länken i familjekedjan och gör sitt första besök på vår udde i Östersjön.

En nackdel är det dock med vårt sommarviste.
Internet sviker och mobilerna funkar oftast bara på utomhus på någon bergknalle. För att nå  Mitt Nu kommer jag alltså att vara beroende av en tur till fastlandet eller till vänner med bättre mottagning, så kontakterna med sidan kommer att vara sporadiska.

       Med en ros,
inte riktigt lika gammal som päronträden
men som blommar lika idogt som de varje år,   
vill  jag nu önska alla läsare och skivare i Mitt Nu

       EN RIKTIGT SKÖN SVENSK SOMMAR!