Visst är det märkligt med mediciner.

Nästan varje gång man ska förnya sitt förråd av medikamenter för till exempel högt blodtryck  så har de bytt färg och fason och ofta blir man rekommenderad medel som gör samma nytta men har ett annat namn.
Det gäller att hålla huvudet kallt när de  ska fördelas i dosetten.
Små pyttepiller är det också, noga inplastade och svåra att trycka  ut för fingrar som börjar bli lite fumliga.

Nu ska inte jag klaga, för jag hör inte till de mest utsatta. Jag har god kontakt med både Vårdcentralen och Apoteket, så jag var inte alls irriterad när jag kom därifrån idag. Under brevinkastet låg dessutom ett vackert kort från en god vän, och jag var på gott humör.
På mitt skrivbord låg en hög klipp ur gårdagens tidning och min tanke var att i den här bloggen raljera lite kring de märkliga och motstridiga, ibland roliga, ibland rent bedrövliga notiser man kan möta i spalterna.

Men det får bero till en annan gång, för när jag tittade in på vår sida stannade blicken på en artikel med rubriken “Förbättra de äldres läkemedelsbehandling”. Det är min bloggarkompis Ulla  som har skrivit den på sitt vanliga kunniga och klara sätt och den kändes så viktig, så den måste ni bara läsa.

Tidningsklippen får vänta.  Nu ska jag fylla min läkemedelsdosett och sedan ska ska jag följa upp länkarna till Ullas artikel.

Där finns säkert mycket som vi alla kan behöva fundera över.